Nyårsafton

Vaknade till en klar men kall dag. Solen skiner och det är underbart vackert utomhus med all rimfrost.

Kanarierna trivs bäst när det inte är alltför varmt runt dem, men det är sämre med mina gouldsamardiner, de behöver mer värme. Jag måste erkänna att jag är lite besviken eftersom jag trodde i min enfald att man kunde ha gouldisar och kanarier tillsammans under ungefär lika villkor, men så visade sig inte vara fallet. Det bevisar att man ska undersöka fakta innan man skaffar nya fåglar, det borde jag förstått sedan tidigare missar, men somliga lär sig aldrig. Några bekanta som jag känner har dem tillsammans i voljärerna, men deras burar är byggda på annorlunda sätt.

Min utomhusvoljär har ett rör genom väggen som passage mellan inne och ute. Kanarierna hoppar glatt fram och tillbaka genom detta rör, det gör inte gouldisarna. Det måste vara något otäckt med att hoppa genom rör för dem. Detta hade till följd att de satt inomhus hela den fina sommaren utom när jag handgripligen skickade ut dem när jag skulle rengöra inneburen. Då var de utomhus hela tiden i stället och hittade inte in igen till maten, så då fick jag fånga in dem "manuellt" och ta in dem igen så att de inte skulle svälta ihjäl. Detta var den första missen i planeringen. Den andra missen är att de är väldigt värmekrävande jämfört med kanarier som verkar kunna vara ute i ur och skur. De sitter och stormsjunger ute i regnet och hoppar runt även när det är snö på botten i voljären. Gouldisarna verkar bara frysa tyvärr. Jag måste nog tyvärr sälja bort dem eftersom det blir bara en massa extra jobb som jag inte vill ha.

Juldagsmorgon i voljären...

Julafton har kommit och gått. Det var en väldigt lugn och skön julafton med Sofie, Joel, Cecilia, mormor och Hugo, ja och så Uffe och jag naturligtvis. Ungdomarna hade varit väldigt uppfinningsrika och produktiva med sina julklappar, det var nästan vi fick hicka av allt jobb de lagt ner.
Temat blev personligt handtryckta saker från Cecilia och Sofie, orientaliska kuddfodral och vattenpipa från Tunisien (som mormor tror är en vas) och eltandborstar i parti och minut till nästan alla. Nu ska vi dricka vårt frukostkaffe i våra handmålade muggar sittandes i våra handtryckta tröjor med våra handtryckta strumpor på fötterna och därefter ska vi unisont gå in på toa och elektriskt göra rent våra tänder. Tänk vad fina vi ska bli både inne i munnen och utanför!

Idag fick jag sära på hane vit och hane gultofs som är helbröder. Det måste vara något med den vita färgen på hanar, de är helilskna, eller så har jag haft otur med dem. De är jättefina att se på men väldigt aggressiva och bossiga mot andra hanar. En gång reste jag hela vägen till Stockholm för att byta en vit hane som jag köpt som hona. Även han var helgalen av ilska.
Jag har börjat fundera på om jag kanske ska sätta samman honom med en av de nya gula honorna. Det är ju inte riktigt säsong ännu i voljären, men de nya håller på att försöka bygga bo av tidningspappret på botten redan nu, de har ju fått en annan tidsrytm i djuraffären. Om honorna orkar mata upp, så kan det bli fina ungar. Både vita och gula.
Ett tag ville jag ha så många färger som möjligt i buren, för att det förutom kvitter och allt annat, även skulle vara en fröjd för ögat att titta på. Men nu har jag tänkt om, jag tänker satsa på endast gula och röda/oranga, "less is more". Jag tycker att de färgerna sitter på de mest robusta fåglarna.

På eftermiddagen hann jag och Uffe med premiärturen på skidorna. Vi åkte upp längst vasaloppsspåret i Hökberg. Det var jätteskönt att bränna ur sig, vi (läs jag) orkade bara en 5-6 km, det var kvar gammal klistervalla sen ifjol och det gick lite väl trögt eftersom det var kallgrader...

Storstädning

I dag fick jag inse att det är hög tid att sära honorna och hanarna eftersom speciellt en gul hane är väldigt het på gröten, han sjunger som bara den och försöker para sig med en röd hona. Så det blev operation delning av buren och in med nya pinnar. Jag har en väldigt praktisk innevoljär som går att dela av till tre burar, en stor och två mindre. Honorna, som jag ska sätta i häck så småningom, får ta den stora och hanarna får vara i en av de mindre och de gamla honorna som inte ska få ungar, får vara i den andra mindre delen. De två nya gulingarna får vara kvar i en separat bur ett tag till.

Det går an under vintern att ha hanarna tillsammans på liten yta, men så fort ljuset ökar och de börjar komma i form, så slåss de. Det är därför jag inte vill ha så många hanar. Det är ett problem, eftersom jag inte kan köpa nya hanar varje säsong, det skulle vara toppen att komma i kontakt med andra kanariefrälsta människor som föder upp. Då kan vi kanske låna hanar av varandra!

Nykomlingar i buren 18 december

I dag fick jag ett samtal från en av våra två djuraffärer här i stan som ska stänga ner. De underade om jag ville ta hand om deras två kvarvarande kanariefåglar som annars kanske skulle avlivas eftersom de inte hade blivit sålda. Sådant där kan jag absolut inte höra, så naturligtvis tog jag hand om dem. Det var två gula honor som såg ganska slitna ut eftersom de har fått lägga ägg hela tiden.Ingen hade heller klippt varken klor eller näbbar på dem, så de var ganska vildvuxna.Men de är födda -08, åtminstone den ena, så de lär nog hämta sig och komma igen. Mer rapport om dem kommer senare.
I morgon är det sista dagen jag jobbar innan det välkomna jullovet. Nu börjar alla längta efter julledigheterna. Äldsta dottern kom hem igår och grabben kommer på lördag. Kul att se dem igen!

Livat i voljären

Min älskade make, som dessutom är snickarkunnig till max, har hjälp mig bygga ännu en utevoljär, denna gången i anslutning till vårt hus. Fåglarna tar sig in och ut själv genom ett plaströr som vi tryckt igenom ytterväggen. I voljären har kanarisarna fått flyga och fara bäst de ville fram tills förra veckan då temperaturen började dra sig ner mot minus fem grader. Jag har ingen aning om hur kallt fåglarna tål, men eftersom de är ute hela hösten så tror jag att de gradvis vänjer sig vid kölden och glömmer bort att de är de tropiska fåglar som de faktiskt är. De är t.o.m. ute och hoppar runt i snön!
Nu har jag i alla fall stängt för hålet inför vintern och de får hålla sig i en innomhusvoljär som går på hjul. Betydligt mindre flygyta, men det är snart dags att separera hanarna från honorna i alla fall.

Skickar med en filmsnutt från en av fjolårskullarna

Luciadagen 2008

Hej på er kanarielovers!

Premiär för min blogg! Jag är alltså helfrälst på kanariefåglar. Har haft fåglar nästan hela mitt liv ända sedan jag fick min "undulat-Jocke" i sjuårspresent av mina föräldrar. (Jag hade i och för sig önskat mig en ponny, men den gick inte in i lägenheten, sa min pappa.)

Som vuxen med egna barn skaffade jag raskt ett par kanarier till dem i present. En dag gick jag förbi en djuraffär här i stan som skulle slå igen och de reade ut allt. Där satt ett par gula kanarier som såg så ensamma ut, så jag köpte dem. De levde länge och gav oss mycket glädje.

Sedan dess har det kommit och gått många kanariefåglar i mitt hem. Intresset har stundtals varit i botten med en hane som satt ensam i många år tills en hona införskaffades, till att vara på topp nu med 11 kanariefåglar och 4 gouldsamardiner.

Ska man då förvara djur i bur? Ja, den frågan har jag ställt mig flera gånger och kommit fram till att; ja det kan man om man ser till att de har det så bra som möjligt med stora burar/voljärer där de kan i det närmsta flyga fritt. Ur ett egoistiskt perspektiv så ger djuren oss så mycket glädje och sång, så att jag tycker att det berättigar oss till att ha djur i bur, men aldrig, aldrig några småburar där fåglarna nästan inte kan röra sig.

Djur i bur, förresten. Klagar man över det så kan man likaväl se på hästar i små boxar/hagar där de inte kan leva naturligt. Trav och galopphästar som inte får vara ute mer än några timmar per dag, hur naturligt liv har de? Hundar som ligger ensam många timmar i lägenhetsburen. Listan kan nog göras hur lång som helst.

Så alla likasinnade där ute i landet, hör av er om ni har pippi!